HISTORIA OCH HISTORIER
13. Stormväder vid horisonten
Inga garantier alls, men som läsaren redan vet hade jag inför min femtioårsdag hamnat i Amboseli-parken. Där satt jag och begrundade livets vändningar. Under de gångna månaderna hade jag fångat Afrikas djurliv och landskap på bild, men också inspekterat skolor, betygsatt lärarkandidater, gått igenom läroböcker och gjort upp kursplaner, infört handelsämnen i nya skolor och placerat lärare där, och deltagit i planeringen för kommande femårsperiod. På kvällarna hade jag läst lite kiswahili. Aldrig ett långtråkigt ögonblick!
Det enda negativa var en studentdemonstration som hade urartat till stenkastning på passerande bilar. Jag hade åkt förbi där tidigare på dagen, och var lite chockad att höra att Kenyattas specialpolis hade kallats till platsen för att banka på studenterna. Den var kravallutrustad och hårdhänt, och en sammanstötning med den kunde ge livshotande skador.
Längre fram skulle studentdemonstrationer bli allt vanligare. Jag såg dem som en mätare av sociala strömningar under ytan och en barometer för kommande politiskt oväder. På nyårsafton hade jag varit på Starlight och stött på tre unga män. De var säkerligen universitetsutbildade, hade fått en del öl under bältet, och ville mucka gräl.
- Engelsmännen kommer hit och tar alla de bra jobben!
Jag log - Det ligger mycket i det!
- Vi tycker inte om kolonialister!
Jag log ett brett leende - Inte jag heller, låt oss skåla på det!
En viss förvirring utbröt, men en av dem hämtade sig
- Vi vill att du ska åka hem till England!
Jag beskådade mitt ölglas en stund, tog en klunk och sa
- Det kan bli ett problem, jag är svensk.
De såg en aning fåraktiga ut, men vi skildes som vänner.
Attityden var en förelöpare till ökad fientlighet under 70- och 80-talen mot utländskt inflytande i näringslivet. Som tur var hade grönområdena utanför stadskärnan, som det där jag bodde, vanligtvis ingen känning av de oroligheter som ibland svepte genom centrala Nairobi. Varje gång det blev allvarligt bråk stängdes universitet "på obestämd tid", för att sen öppna igen efter några månader.
Gumaelius, den dubbelt Ovetande. Med sådana långa extralov skulle jag naturligtvis i stället ha sökt jobb som universitetslärare!