En Borde Inte Sova
“Jeremias i Tröstlösa”, journalisten och diktaren Levi Rickson, träffade jag en gång när jag tittade in hos ”gammelfarbror” Julius Gumaelius. De båda var gamla vänner. Farbror Julius hade varit verkställande direktör för Örebrotidningen Nerikes Allehanda, och Levi Rickson, som skrev under diktarnamnet ”Jeremias i Tröstlösa”, var under en tid reporter på tidningen.
Min gymnasietid hade varit något kaotisk, men underlig är Nornornas väv för till sist hade jag i alla fall hamnat på Karolinska Högre Allmänna Läroverket i den gamla släktstaden Örebro. Där hade tidigare släktled lämnat en lång rad minnesmärken efter sig, och i aulan på ”Karro” där vi ofta skrev skrivningar, tittade två bistra 1800-talsmålningar ner på mig. Den ena föreställde läroverkets rektor, Otto Gumaelius, den andra läroverkets inspektor, Gustav Vilhelm Gumaelius. Ibland när det inte gick så bra på skrivningarna, kändes det som om man behövde huka sig.
Karros litterära förening Brage var aktiv, och där sysslade vi också med teater. Den drivande kraften var min klasskamrat Percy Brandt, senare känd för sina roller i Lars Noréns TV-pjäser, inte minst ”Natten är dagens mor”. Bland annat uppförde vi ”Wilhelm Tell”, där jag spelade rollen som den tyranniske fogden Gessler - med mycken inlevelse om jag får säga det själv - jag skrek och domderade så jag blev omnämnd i tidningen.
”Jeremias” hade på sin tid själv gått på Karro och kunde berätta om den tidens stenhårda disciplin. Han hade också varit med i Brage, så trots åldersskillnaden hade vi en hel del att prata om.
Av hans många dikter är nog ”Tess lördan” den mest kända, men här har vi valt att framföra ”En borde inte sova”. Den kom ut redan 1915 men är tidlös och lite speciell och tonsattes 10 år senare. Faktiskt har den också skånsk anknytning. Många av Levi Ricksons dikter är tonsatta av Greta Adrian, gift med min gymnastiklärare på Karro, men i det här fallet heter kompositören Gustaf Wennerberg. Han var organist och kantor i Välinge, söder om Ängelholm.
En borde inte sova (Man borde inte sova)
En borde inte sova (Man borde inte sova)
Då natta faller på (när natten faller på)
För tänk så mycke stjärner (för tänk då blänker stjärnorna)
Som blänker i de blå (högt uppe i det blå)
Dä ä så tyst å stilla (Det är så tyst och stilla)
Te sova vure illa (att sova vore illa)
Ja vandrar mina vägar (Jag vandrar min vägar)
Över slätt å genom skog (över slätt och genom skog)
Å stjärnera di följer mej (Och stjärnorna de följer mig)
Så sällskap har ja nog (så sällskap har jag nog)
Dä säjs att di ä tusen mil (Det sägs att de är tusen mil)
Å mer ändå från oss (och mer ändå från oss)
Än brinner di mä stadit sken (Än brinner de med stadigt sken)
Än flammar di som bloss (Än flammar de som bloss)
Som silver å kristaller (Som silver och kristaller)
Nu deras gnister faller (nu deras gnistor faller)
Å en å annan flämtar te (Och en och annan flämtar till)
När ho har brunne ut (när hon har brunnit ut)
Så faller ho (Så faller hon)
Då blir då som (då blir det som)
E strimma rök te slut (en strimma rök till slut)
En kan’le allri drömma (Man kan väl aldrig drömma)
Så grant å underbart (så grant och underbart)
Som själva natta ter sej (som själva natten ter sig)
Då stjärner lyser klart (då stjärnor lyser klart)
Dä ä som om dä hördes (Det är som om det hördes)
Ett silverspel som rördes (ett silverspel som rördes)
En borde inte sova (Man borde inte sova)
Når natta faller på (när natten faller på)
En borde si på stjärnera (Man borde se på stjärnorna)
En borde vara två (man borde vara två)